Redaktör för NYA MINERAL Emil Gregori.
Informationen är översatt från Lapis med tillstånd.
Korrekturläsning: Kerstin Åstrand
Översättningen är gjord i samarbete med och för GeoNord
Lapis nr 1 , 2015
Lapis nr 2, 2015
Lapis nr 3, 2015
Lapis nr 4, 2015
Lapis nr 5, 2015
Lapis nr 6, 2015
Lapis nr 7-8, 2015
Lapis nr, 9, 2015
Lapis nr 10, 2015
Lapis nr 11, 2015
Lapis nr 12, 2015
Inga nya IMA mineral. Endast ändringar.
Lapis, årgång 41. Nr. 2 februari 2015
Inga nya IMA mineral.
Lapis, årgång 41. Nr. 3 mars 2015
Galloplumbogummit VII/B.36-75 fosfat
(Pb,Ca)(Ga,Al,Ge)3[(OH,H2O)6|(PO4)2] trigonalGalloplumbogummit är färglös till blåaktigt vit, har glasglans, densitet 4,62 g/cm3, hårdhet 4-5, vit streckfärg. Detta aluminium-germaniumhaltiga bly-galliumfosfat är den i högsta grad sällsynta Ga-analogen till plumbogummit, därav namnet. På ett historiskt prov i en samling tillhörande Mineralogischen Museums Hamburg, som kom från den andra oxidationszonen i Tsumeb Mine i Namibia, bildar galloplumbogummit i små körtlar av massiv germanit-renierit-chalkosinmalm skorpor av mycket små, is-liknande, avmattade romboedrar <0,15 mm.
Chiappinoit-(Y) VIII/G.8-20 silikat
(Mn2+,Ca)(Y,Ce)2[Si12O28] ortorombiskChiappinoit-(Y) är färglös, har glasglans, densitet 3,09 g/cm3, vit streckfärg samt hårdhet 6. Detta mangan-yttriumsilikat med kedje- till skiktstruktur härstammar från vulkanen Água de Pau på São Miguelön, Azorerna. I ett utkastat körtelrikt syenitblock sitter chiappinoit-(Y) i form av genomlysbara, tunna till tjocka prismer <1 mm med mejselformiga slutändar. Typiska följeslagare är sanidin, astrofyllit och fluornatropyroklor samt kentbrooksit. Med namnet hedras samlaren Luigi Chiappino från Milano. Chiappino arbetade intensivt med mikromineralogin i dessa vulkanutkast från Azorerna. Han upptäckte det nya mineralet.
Hlousekit, VII/C.6-53 arsenat
(Ni,Co)Cu4[AsO3(OH)|AsO4]2 • 9 H2O triklinHlousekit är ljust blåaktigt grön, har glasglans, densitet 3,29 g/cm3, hårdhet 2-3, gråvit streckfärg. Denna kobolthaltiga nickel-koppararsenat tillhörande lindackeritgruppen är Ni-analogen till pradetit. Mineralet kommer från "spökgången" i Rovnost Mine, Jáchymov, Tjeckien. Hlousekit bildar genomskinliga, långbladiga, mycket spröda kristallgrupper upp till 3 millimeters storlek, vilka sitter tillsammans med gips och babanekit på en starkt omvandlad malmbreccia, bestående av tennantit och kopparkis. Namnet hedrar Dr Jan Hlousek (1950-2014) medförfattare i en lång rad förstbeskrivningar av sekundärmineral från Jãchymov.
Mojaveit, IV/K.15-17 tellurat
Cu6[Cl|(OH)7Te6+O4(OH)2] trigonal (pseudo-hexagonal)Mojaveit är himmelsblå till grönaktigt blå, har diamant- till pärlemorglans, densitet 4,88 g/cm3, hårdhet 1, blekt grönaktig streckfärg. Detta klorhaltiga, hydroxylrika koppartellurat härstammar från Blue Bell Claims (typlokalitet) och från Aga Mine vid Otto Mountain, båda nära Baker i den kaliforniska Mojave-öknen i USA. Mojaveit bildar aggregat av mycket små, sexkantiga, böjda kristaller och kompakta halvklot <0,5 mm, möjliga att skära i. Typiska följeslagare är krysokoll, cerussit, klorargyrit, wulfenit, hemimorfit, kettnerit och perit. Mojaveit kan lätt förväxlas med strukturellt liknande bluebellit.
Plasilit, VI/D.20-22 sulfat
Na[UO2|OH|SO4] • 2 H2O monoklinPlasilit är grönaktigt gul, har glasglans, densitet 3,72 g/cm3, hårdhet 2-3, vit streckfärg. Detta vattenhaltiga natrium-uranylsulfat är Na-analogen till adolfpaterait. Nytt systemnummer: VI/D.20-23. I Blue Lizard Mine, San Juan County i Utah bildar plasilit på en uraniit-haltig sandsten små, tavelformade kristaller, mera sällan även prismer <0,2 mm långa. Typiska följeslagare är blödit och gips samt chalkantit, johannit, natrozippeit, manganoblödit och tamarugit. Plasilit fluorescerar blåaktigt vitt i kortvågigt och långvågigt UV-ljus. Med namnet hedras fysikern och mineralkännaren Jakub Plásil (*1984) från Prag, som deltog i förstbeskrivningen av en lång rad uranmineral.
Lapis, årgång 41. Nr. 4 april 2015
Turmalingruppen.
Adachiit, VIII/E.19-110
CaF32+Al6[OH|(OH)3|(BO3)3|AlSi5O18] trigonal-pseudo-hexagonal.Färgen är brunviolett till blåviolett, genomlysbar. Adachiit har glasglans, densitet 3,23 g/cm3, hårdhet 7, grå streckfärg. Denna siliciumfattiga, aluminiumrika kalciumturmalin är järn(II)-analogen till feruvit, med vilken den är kemiskt blandbar. Adachiit härstammar från en hydrotermal gång i korundförekomsten Nabagasako ("Kiura-Mine") nära staden Saiki, prefekturen Oita i Japan. Bredvid margarit, klorit och diaspor bildar adachiit upp till 2 x 0,5 cm stora, becksvarta schörlkristaller av tunna växtzoner (<0,3 mm), som visar en stark pleokroism i färgerna mörkgrönt över mörkblått till brunaktigt gult. Namnet hedrar läraren och hobbysamlaren Tomio Adachi (*1923), kännare av Adachi-Mine och mentor för många unga mineraloger.
Chromo-alumino-povondrait, VIII/E.19-78.
Na(Mg,Fe2+)2(Cr,Fe3+)3Al4[O|(OH)3|(Bo3)3|Si6O18] trigonal (ps.hexagonal)Färgen är smaragdgrön. Glasglans, densitet~3,1 g/cm3, hårdhet 7, streckfärg grönaktigt vit.Typlokalitet för denna nya krom-turmalin är inte chromitförekomsten Nuasahi, Orissa i Indien som tidigare publicerats, utan marmorbrottet Pereval nära Sludyanka i Bajkalområdet. Här är den zonalt sammanväxt med oxy-kromdravit. Från Balmat Tale Mine i St. Lawrence County, New York, härstammar kristaller upp till <0,5 mm med tremolit. Namnet syftar på släktskapen med povondrait.
Darrellhenryit, VIII/E.19-07
Na0,5-1LiAl8[(O,F)|(OH3|(BO3)3|Si6O18] trigonal (pseudohexagonal)Darrellhenryit är ljus- till mörkrosa, har glasglans, densitet 3,03 g/cm3, hårdhet 7, vit streckfärg. Detta litium-aluminiumrika borsilikat kan endast genom en noggrann kemisk och strukturell analys skiljas från fluor-elbait och rossmanit, med vilka den kemiskt kan blandas. Denna "nya" oxy-turmalin har säkert världsvid utbredning i petalitförande litiumpegmatiter. Typlokaliteten är pegmatitgången Nová Ves nära Ceský Krumlov i södra Böhmen, Tjeckien. Pegmatitens kärnparti består av bladig albit (cleavelandit), som förutom petalit, lepidolit, amblygonit, mörkt grön fluor-elbait och darrellhenryit som kortprismatiska kristaller bildar parallellt sammanväxta grupper upp till 3 x 2 cm stora. Men namnet hedras geologiprofessorn och turmalinspecialisten Darrell Henry från Louisiana State University i USA.
Fluor-elbait, VIII/E.19-08
NaLi(Al,Fe2+,Mn2+)2Al6[(F.OH)|(OH)3|(BO3)3|Si6O18]. trigonal-(ps.hexagonal).Fluor-elbait är gulgrön till grönaktigt blå, har glasglans, densitet 3,12 g/cm3, hårdhet 7½ samt vit streckfärg. Detta litium- aluminiumrika borsilikat har som typlokaliteter Cruzeiro Mine nära São José da Safira och Urubu-Mine nära Itinga – båda i den brasilianska staten Minas Gerais. Dock har denna "nya" turmalin världsvid utbredning i litiumhaltiga körtelpegmatiter. Från Urubu känner man till den som korta, pelarformade, genomlysbara kristaller upp till 6 cm långa. Typiska följeslagare är cookeit, lepidolit, spodumen, spessartin och rosafärgad beryll. Namnet syftar på den kristallkemiska släktskapen med hydroxylrik elbait.
Luinait-(OH), VIII/E.19-65
Na0,5-1(Fe2+,Mg)3Al6[(OH,O)|(OH)3|(BO3)3|Si6O18] monoklin(ps.hex).Luinait-(OH) är färglös till sidenvit, blekt olivgrön, även brun till grönaktigt svart, har glas- till sidenglans, densitet 3,15 g/cm3, hårdhet 6½-7 och vit till gråvit streckfärg. Detta järnrika borsilkat är monoklin polymorf till schörl. Namngivande är den förhärskande hydroxylhalten och typlokaliteten Mt. Cleveland Tin Mine nära Luina, Heazlewood, Tasmanien, Australien. Redan nu känner man till ytterligare fyndplatser, bland andra tenn-dagbrottet Mt. Bischoff, Waratah District i Tasmanien, (finfibrig tillsammans med fluorit, magnetkis och arsenikkis) och från Bald Hornet Claim nära North Bend, King County, Washington som nåligt-fibriga kristaller i rökkvartskörtlar i vulkanisk breccia. Finns i en pegmatit i Concelheiro Pena i Brasilien. Mörka turmaliner finns i Ehrenfriederdorf i Sachsen och är kända från flera fyndställen i Norge, bland annat från granitstenbrottet i Tuften, Tvedalen. Observera att finfibrig och grovstänglig schörl/elbait enbart kan skiljas från luinait genom exakta strukturanalyser (SXRD).
Oxy-dravit, VIII/E.19-17.
NaMg2Al6(Fe3+,Al)[O|(OH)3|(BO3)3|Si6O18] trigonal (ps. hexagonal).Oxy-dravit är mörkröd till svart, har glasglans, densitet 3,07 g/cm3,hårdhet 7, rödaktigt vit streckfärg. Denna aluminiumrika oxy-turmalin föredrar al-rika skiffrar och graniter samt metakarbonater (vid en del saltstockar). Redan nu känner man till 10 olika fyndplatser, däribland Osara i District Narok i Kenya som är typlokalitet; Alto Chapare i i Cochabamba i Bolivia (zonar med povondrait); Lavicky i Mähren, SR (zonar med oxy-schörl); Beresowsk i Ural och Haddam, Connecticut i USA. Oxy-dravit från Kenya visar i en kvarts-muskovit-skiffer delvis genomlysbara kristaller från 1-2 centimeters storlek (i tunnslip orange till rosa pleokroism. Namnet syftar på den kristallkemiska släktskapen med dravit (med kopplad laddningsutjämning OH"O och Mg"Fe3+).
Oxy-schörl, VIII/E.19-45
Na(Fe2+,Al)2(Al.Fe3+)6[O|OH,O)3|(BO3)3Si6O18] trigonal (ps.hexagonal)Oxy-schörl är grönaktigt till brunaktigt svart, har glasglans, densitet 3,17 till 3,19 g/cm3, hårdhet 7, gråvit streckfärg. Detta järnrika borsilikat har Zlatá Idka vid Kosice i Slovakien som typlokal. Här bildas nåligt-solfjäderliknande skikt upp till 3,5 cm tjocka i en albitiserad ryolitbreccia. I Pribyslavice nära Kutná Hora i Tjeckien uppträder det som bergartsbildande i en muskovit-turmalin-ortognejs som centimeterstora, pelarliknade kristaller och nästen upp till 5 cm Ø. Redan nu vet man om ytterligare fyndplatser. I Saidenbach i Sächsichen Erzgebirge; i graniten från Lavicky i Mähren/CR; i bauxitgruvan på Samos i Grekland och i Himalaya-Mine i San Diego County i Kalifornien. Oxy-schörl är genomlysbar i kanterna och paramagnetisk. Namnet syftar på den kristallkemiska släktskapen med hydroxylrik schörl.
Oxy-kromdravit, VIII/E.19-28
NaMg2Cr7[O|(OH)3|(BO3)3Si6O18
densitet 3,3 g/cm3Vanadio-oxy-dravit,VIII/E.19-31
NaMg2V3Al4[O|OH)3|(BO3)3|Si6O18]
densitet 3,14 g/cm3Vanadio-oxy-kromdravit, VIII/E.19-32
NaMg2V3Cr4[O|(OH)3|(BO3)3|Si6O18]
densitet 3,3 g/cm3Alla tre är trigonala, pseudo-hexagonala, har grön till smaragdgrönfärg, glasglans, hårdhet 7½, blekgrön till grön streckfärg.
Dessa tre krom-vanadium-turmaliner härstammar ur marmorbrottet Pereval nära Sludyanka i det sibiriska Uralområdet. Alla sitter i finkorniga metakvartsitskikt med kromfyllit och Cr/V-haltig diopsid i form av skarpkantade, transparenta 0,3 millimeter långa prismer, eller bildar mycket tunna, enbart i tunnslip iakttagbara växtzoner (<0,1 mm) i kortprismatiskt "vanadiumdravit" (se tillägget). Namnen syftar på den kristallkemiska släktskapen med dravit.Nya data - turmalin
Fluor-schörl
Den fluorrika järn-aluminium-turmalin – NaFe23+(Al,Fe3+)6[F,OH)|(OH)3|(BO3)3|Si6O18, System VIII/F.10-128 - har världsvid utbredning. Dess båda typlokaler är tenngruvor från Zschorlau nära Schneeberg, Erzgebirge, och pegmatiten Grasstein i Sarntal i Sydtyrolen.
Namnet schörl präglades redan före år 1400 och syftade på den rika förekomsten av tenn vid landsortskommunen Zschorlau (förr i tiden Schorl, Schorla, Schorlau). Man uppfattade att schörl till utseendet liknade den värdefulla kassiterit (på gammalhögtyska betydde schörl ("Abfall") - avfall. Vid den gemensamma smältprocessen blev den värdelös såsom Gessner år 1565 skrev: "Schörl fördärver i elden tennet, gör tenn spröd och fläckigt".
Barlowit, III/D.3-05 halogenid
Cu4(OH)6FBr, hexagonalBarlowit är blå, har glasglans, densitet 4,21 g/cm3, hårdhet 2-2½, himmelsblå streckfärg. Denna fluor- och bromhaltiga koppar-hydroxyhalogenid är strukturellt släkt med claringbullit. Typlokalen är Great Australia Mine, Cloncurry, Queensland i Australien. Barlowit bildar mycket små, sexkantiga, genomlysbara tavlor <0,5 mm på en matrix som består av cuprit, kvarts och goethit. Ytterligare följeslagare är brochantit och gerhardit. Barlowit löses snabbt i utspädd saltsyra. Med namnet hedras den engelske kristallografen William Barlow (1845-1934), som utvecklade de första strukturmodellerna för enkla halogenider.
Hydroniumparmakoaluminit, VII/D.47-56
(H3O)Al4[(OH)4|(AsO4)3] • 4½ H2O. kubisk.Mineralet är färglöst till mjölkvitt, har glas- till diamantglans, densitet 2,48 g/cm3, hårdhet 2½, vit streckfärg. Detta vattenhaltiga hydronium-aluminium-arsenat är kemiskt fulltständigt blandbart med natropharmakoaluminit (därav namnet). Typfyndplatsen är Mina Maria Josefa i guldreviret Rodalquilar, Andalusien, Spanien. På limonitisk kvartsmatrix bildar hydroniumpharmakoaluminit ytterst små, klara till genomlysbara tärningar <0,1 mm, eller tunna beläggningar kring större, delvis gulaktiga kristaller av natropharmakoaluminit. Ytterligare följeslagare är jarosit och skorodit (delvis omvandlad till arseniosiderit). IMA 2012-050.
Kihlmanit-(Ce) VIII/B.16-35 silikat
(Ce,La,Nd)2Ti[(OH)2|(CO3)2|SiO4] • H2O. triklinKihlmanit-(Ce) är brun, har glasglans, densitet 3,66 g/cm3, hårdhet 3, blekt gulaktigt brun streckfärg. Detta sällanjord-titansilikat med karbonatgrupper är nära släkt med tundrit-(Ce). Typfyndplatsen är berget Kihlman, som ligger vid västranden av Chibiny-Massivet på Kolahalvön. En mikrolingång i kontaktmetamorfa vulkaniter (feniter) innehåller kihlmanit-(Ce) i form av radialstråliga sfäroliter (till 2 cm Ø) som är sammansatta av skivformade, prismatiska kristaller. Dessa är intimt sammanväxta med guldfärgad, grönaktigt gul tundrit-(Ce) samt arfvedsonit och aegirin. Kihlmanit faller sönder i 10 %-tig saltsyra under svag skumbildning. Namnet hedrar den finske geografen och botanikern Alfred Oswald Kihlman (1858-1938), som 1891/92 deltog i den legendariska expeditionen till Chibiny-bergen med William Ramsay som ledare.
Laptevit-(Ce), VIII/B.33-27 silikat
Ca6(Fe2+,Mn2+)Y3(Ce,La,Nd)7[F11|PO4|BO3|B3Si3O18|(SiO4)3], trigonal.Laptevit-(Ce) är grönaktigt grå till ljust brun, har glas- till fettglans, densitet 4,66 g/cm3, hårdhet 4-4½, vit streckfärg. Denna kalcium-järn-sällanjord-borsilikat tillhör vicanitgruppen och bildar i pegmatitblock från den glaciärmorän tillhörande Dara-i-Pioz, som ligger i Alai-bergkedjan, Tadshikistan och som även är typfyndplatsen, bipyramidala, delvis metamikta kristaller upp till 1 centimeters storlek. Följeslagare är aegirin, orange bafertisit, mörkt grå calcybeborosilit-(Y) och ljusrosa stillwellit-(Ce). Från floden Gere-Su i Zeravshanbergen i Kirgizistan känner man till laptevit-(Ce) som massiva, centimeterstora inneslutningar, vid sidan av bronsbrun astrofyllit och svart aegirin-diopsid. Laptevit-(Ce) är svårlöslig i 15-20%-ig saltsyra. Namnet hedrar den ryska petrologen Tatiana M.Lapteva (1928-2011), som väsentligt bidragit till kunskapen om Centralasiens geologi.
Lapis, årgång 41. Nr. 6 juni 2015
Bonazziit II/F.2-25 sulfid
As4S4 monoklinBonazziit är orangeröd till djupt röd, har hartsglans, densitet 3,54, hårdhet 2½, mörkt orange streckfärg.
Denna arseniksulfid tillhör realgar-raden. Vid typlokalen Khaidarkan, som ligger i Ferganadalen i Kirgistan, bildar bonazziit i kalcitådror mycket små, spröda kristaller (0,1 mm), tillsammans med realgar, gedigen svavel, wakabayashilith, alacranit och antimonit. Bonazziit är genomlysbar med orangeröda innerreflexer och starkt pleokroism (orangeröd till ljust röd). Namnet hedrar mineralogprofessorn Paola Bonazzi (*1960) som genomförde talrika strukturundersökningar med arseniksulfider och företrädare för epidotgruppen.
Tillägg: En brinnande kolupplag nära Radvanice i Böhmen, Tjeckoslovakien, levererade väsentligt bättre kristaller – kilformiga-flackprismatiska tavlor upp till 0,5 millimeters storlek.Qingsongit, 1/A.10-25 bor-nitrid
BN kubisktDetta bor-nitrid är ett nytt elementmineral som hittills enbart förekommer i Nano-storlek, oåtkomlig för normalsamlaren. Syntetiskt framställt kubiskt bor-nitrid ("Borazon") gäller som ett viktigt industrislipmedel.
Qingsongit, som inte får förväxlas med wolframcarbidet Ousongit, kommer fån kromitfyndplatsen Luobusa i Syd-Tibet, Kina. Qingsongit bildar ytterst små korn <1μm (=0,001 mm!) som inneslutningar i kyanit, i osbornit och i coesit-psevdomorfoser efter stishovit. Tillkommer bl.a. gediget järn, högtryckrutil och amorf kemisk kol.
Detta exotiska mineralsällskap bevisar, att före detta lerskiffer under kontinentalkollissionen sänktes ner i 200-300 kilometers djup, omkristalliserades där nere vid 70-100 kilobar och 1300°C, och lyftes vid Himalayas bergsveckning upp till ytan igen. Med namnet hedras den kinesiska geologiprofessorn Qingsong Fang (1939-2010), som redan i slutet av 1970-talet upptäckte de första mikrodiamanter och högtrycksmineraler i kromititmalm från Luobusa.Vulkanmineraler från Tolbachik, Kamchatka i Ryssland
beskrevs första gången utförligt i Lapis nr 1, år 2000.
Viktiga fyndområden ligger vid "Första och Andra askkägeln", som bildades vid spalteruptionen av vulkanen Tolbachik 1975/1976. Här för speciellt fumarolerna Arsenatnaya och Yadovitaya (den "giftiga") talrika "brandnya" mineral.Ericlaxmanit, VII/B.7-02
Cu4[O|(AsO4)2] triklin,
mörk grön, glasglans, hårdhet 3½, streckfärg blek olivgrön, densitet= 5,03.Kozyrevskit, VII/B.7-03
Cu4[O|(AsO4)2] ortorombisk,
gulaktig grön till gräsgrön, glasglans, hårdhet 3½, streckfärg blek gulgrön, densitet= 4,93.Dessa två, till varandra polymorfa koppar-oxi-arsenate, härstammar ur Fumarole Arsenatnaya.
Ericlaxmanit bildar lamellaktiga, tavliga eller massiva kristaller <0,1 mm; som kan även urusovit kristallskorpor till 1,5 X 2 cm pseudomorf undan dränga.
Kozyrevskit bildar genomlysbara flackstängliga prismer <0,3 mm. Typiska följeslagare är lammerit, alarsit och popovit, samt tenorit, hematit, aphthitalit och langbeinit. Med namnen hedras de berömda ryska naturkunnige Eric Laxman (1737-1796) och militärgeografen Ivan Petrovich Kozyrevsky (1680-1734), som räknas till de första utforskarna av Kamchatka.Evdokimovit, VI/D.5-40
Tl4V4+[O3|(SO4)5] ٠5 H2O monoklin,
färglös till vit, diamantglans, hårdhet 2½, streckfärg vit, densitet= 3,39.Karpovit, VI/D.5-30
Tl2V4+[O|(SO4)2] • H2O monoklin,
vit till blekblå, diamantglans, hårdhet ~2, streckfärg vit, densitet= 5,06.Markhininit, VI/A.10-10
TlBi3+[SO4]2 triklin /pseudohexagonal,
vit. diamantglans, streckfärg vit, densitet= 5,91.Båda thallium-vanadylsulfater och det vattenfria thallium-vismutsulfat härstammar från "Första Askkägel", ur en fumarole med shcherbinait, pauflerit, mörkblå bobjonesit och mikrokristallina sulfater.
Evdomimovit och karpovit bildar ytterst små nålar (<0,1 mm), markhininit mycket små sexkantiga tavlor. Namnen hedrar professor Mikhail Dmitrievich Evdokimov (1940-2010), tidigare vid Universitet St. Petersburg), professor Gennadii Alexandrovich Karpov (*1938) och professor Yevgeniy Konstantinovich Markhinin (*1926), båda vid vulkanologiska institut i Petropawlovsk i Kamchatka.Grigorievit, VII/A.10-25
Cu3Fe23+Al2[VO4]6 triklin,
svart, metallglans, streckfärg rödaktig brun, hårdhet 5-5½, densitet= 3,67.Denna koppar-järn-aluminiumvanadat från "Andra Askkägeln" är släkt med howardevansit. Vid "Andra Askägeln" bildar grigorievit massiva till prismatiska, genomlysbara kristaller <0,1 mm med djupröda innerreflexer. Tyiska följeslagare är bannermannit, ziesit och hematit. Namnet hedrar mineralogiprofessorn Dmitry Pavlovich Grigoriev (1909-2003), som lärde i St. Petersburg.
Hatertit, VII/A.6-130
(Na, K)2(Ca,Na)(Fe3+,Cu)2[AsO4]3 monoklin,
honungsgul, glasglans, streckfärg gul, densitet= 4,06.Denna alkali-järnarsenat tillhör alluauditgruppen, bildades i fumarole Arsenatnaya som prismatiska till tavelformade kristaller <0,3 mm, tillsammans med yurmarinit mm. Med namnet hedras den belgiska mineralogiprofessorn Frédéric Hatert (*1973), som specialiserade sig på kristallkemin av Alluauditgruppen.
Nicksobolevit, Cu7[O2|Cl6|(SeO3)2] monoklin, mörkröd, glasglans, hårdhet 2-21⁄2,
streckfärg orangeröd, densitet= 4,18.Denna koppar-chloroselenit bildar vid "Andra Askkägeln" mycket små nålar <0,4 mm lång, tillsammans med chloromenit, prewittit, melanothallit, sophiit, ralstonit, ponomarevit och gedigen guld. Nicksobolevit är genomlysbar och mycket spröd. Namnet hedrar petrologen och vulkanologen Nikolay (Nick) Vladimirovich Sobolev (*1935), medlem av den ryska Vetenskapsakademien.
Kaliokalcit, VI/D.18-35
KCu2[OH|(SO4)2] • H2O monoklin,
äpplegrön till gräsgrön, glasglans, hårdhet 4, streckfärg grönaktig vit, densitet= 3,49.Denna kalium-kopparsulfat är K-analogen till natrochalsit (därför namnet). I Fumarolen Yadovitaya och Arsenatnaya är den vattenlösliga kaliokalciten huvudbeståndsdel av finkorniga, till 5 mm tjocka sulfatskorpor med euchlorin, fedotovit och piypit, som till viss del fördrängs. I körtlar förekommer även pyttesmå pseudoromboeder <0,1 mm. Typiska följeslagare är hematit, tenorit, langbeinit, aphthitalith, steklit, lammerit och gips.
Parawulffit, VI/B.6-30
K5Na3Cu8[O4|(SO4)8] monoklin.
olivgrön, glasglans, hårdhet 2½, streckfärg ljusgrön, densitet= 3,35.Denna alkali-kopparsulfat, som tillhör euchloringruppen, är släkt med wulffit (därför namnet). i Fumarolen Yadovitaya och i storytiga sulfatskorpor vid Plosky Tolbachik uppträder parawulffit tillsammans med euchlorin, aphthitalit, chalkocyanit, fedodotovit och langbeinit som otydliga prismer <1 mm lång, som är genomlysbar, spröd och upplöses sakta i vatten.
Popovit, VII/B.7-07
Cu5[O|AsO4]2 triklin,
olivgrön, glas- till fettglans, hårdhet 3½, streckfärg gulbrun, densitet= 5,30.Denna koppar-Oxiarsenat ur Fumarolen Arsenatnaya bildar ytterst små prismer, tavlor och korn <0,2 mm, en del som anrikningar upp till 1,5 mm på aphthitalit och lavaslagg. Typiska följeslagare är urusovit, lammerit, bradaczekit, ericlaxmanit och kozyrevskit, samt hematit, tenorit, langbeinit och anhydrid. Med namnet hedras äkta paret Vladimir Anatoljevich Popov (*1941) och Valentina Ivanovna Popova (*1941), mineraloger vid Universitet Miass, Ural.
Wulffit, VI/B.6-20
K3NaCu4[O2|(SO4)4] ortorombisk,
djupt grön, glasglans, hårdhet 2½, streckfärgen är ljusgrön, densitet= 3,23.Denna alkali-kopparsulfat tillhör euchloringruppen och är släkt med parawulffit. I Fumarole Arsenatnaya bildar wulffit centimeterstora grupper och decimeterstora skorpor av listformiga prismer upp till 2 mm lång. Prismerna är genomskinlig, spröd och upplöses sakta i vatten. Typiska följeslagare är euchlorin, fedotovit och tenorit, samt aphthitalit, lammerit och fluoborit. Med namnet hedras den berömda kristallografen professor Georgiy Victorovich Wulff (1863-1925) från Moskova, pioner av röntgenstrukturanalyse.
Yaroshevskit, VII/B.7-18
Cu9[O|Cl|(VO4)2]2 triklin, svart,
diamant-till metallglans, hårdhet 3-3½, streckfärg rödaktigsvart, densitet= 4,26.Denna kopparvanadat är släkt till fingerit. I Fumarole Yadovitaya bildar Yaroshevskit på mörkgrön euchlorinskorpor mycket små prismatiska enkelkristaller <0,3 mm. Ytterligare följeslagare är fedotovit, lyonsit, melanothallit, atlasovit, kamchatkit, hematit och tenorit, samt sekundär bildat avdoninit, belloit och chalkntit. Namnet hedrar de ryska geokemikern Alexei Yaroshevsky (*1934) från Moskova.
Yurmarinit, VII/A.7-40
Na7(Fe3+, Mg,Cu)4[AsO4]6 trigonal,
färglös till gulaktig grön, glasglans, hårdhet 4½, streckfärg vit, densitet= 4,00.Denna magnesium- och kopparhaltiga järnarsenat bildar i Fumarole Arsenatnaya skapkantiga, massiva klara kristaller <0,3 mm. Typiska följeslagare är hatertit, bradaczekit, johillerit, tenorit, tilasit och aphthitalit. Med namnet hedras mineralogen och fyndplatskunnige professor Yuriy Marin (*1939) från St. Petersburg.
Lapis, årgång 41. Nr. 7-8 juli/augusti 2015
Inga nya IMA mineral.
Almeidait, IV/C.9-55 oxid
PbZn2(Mn,Y)(Ti,Fe3+)18O38 trigonalSvart, har metallglans, hårdhet 6-6½, densitet 4,61 g/cm3, brun streckfärg. Denna bly-zink-mangan-titanoxid tillhör crichtonit-gruppen och är Zn-analogen till senait. Typlokalen är en hittills icke namngiven fyndplats i Novo Horizonte, Bahia, Brasilien. Almeidait bildar ilmenitliknande, tavelaktiga, starkt sprickiga enkelkristaller upp till 3 centimeter stora. In- och påväxt följer kvarts, rutil, anatas, hematit samt xenotim-(Y), bastnäsit-(La), muskovit och kaolinit. Namnet hedrar professor Fernando Flávio Marques de Almeida (1916-2013) från São Paulo. Han gäller som en av Brasiliens betydelsefulla geologer. Redan 1993 beskrevs ett identiskt mineral som "zinkhaltig senait" från alkaligraniten i Khaldzhan-Buragtag i Mongoliet.
Dessa tre nya organiska mineral härstammar från guano-förekomsten vid Pabellón de Pica, 1,5 km söder om byn Chanabaya, provinsen Iquique i Chile. Guanon avlagrar en vittrad, kopparkishaltig hornbländegabbro. Det porösa guanoskiktet består till övervägande delen av nitratin, salmiak, halit och lermineraler.
Antipinit, IX/A.1-102
KNa3Cu2[C2O4]4 triklinhimmelsblå, har glasglans, hårdhet 2, vit streckfärg, densitet 2,55 g/cm3.
Antipinit är en alkali-koppar-oxalat. Antipinit visar otydliga, genomlysbara prismer <0,15 mm och anrikningar upp till 0,5 mm, i polariserat ljus färglös till blå pleokroistisk. Namnet hedrar strukturforskaren Mikhail Antipin (1951-2013), specialist på metallorganiska föreningar.Chanabayait, IX/A.2-80
Cu4[Cl|NH3|N3C2H2]4 • H2O ortorombiskdjupblå, glasglans, hårdhet 2, blå streckfärg, densitet 1,48 g/cm3.
Chanabayait är en klor- och ammoniumhaltig koppar-triazolat, vars triazolatgrupper förmodligen härstammar från starkt giftig svamp i fågelgödseln. Chanabayait, bildar stråliga kristallgrupper, upp till 3 mm, av genomlysbara, spjutformiga kristaller <0,5 mm långa (blekt gråblå till djupblå pleokroistiskt). Namnet syftar på typlokalen.Joanneumit, IX/A.2-80
Cu[NH3|C3N3O3H2]2 triklinmörkt lila till violett, glasglans, hårdhet 2-3, vit streckfärg.
Joanneumit är en ammoniumhaltig koppar-isocyanurat.
Joanneumit bildar på ränderna genomskinliga, tärningsformiga pseudokristaller upp till 1 mm (pseudomorfoser efter halit) samt millimeterstora kornaggregat. Namnet joanneumit blev 2011 föreslaget vid 200-årsjubilet i Universalmuseet Joanneum i Graz, vilket 1811 grundades av ärkehertig Johann som Österrikes första museum.
Lapis, årgång 41. Nr. 10 oktober 2015
Betpakdalit-CaMg, VII/C.33-25 arsenat
MgCa2Fe33+[Mo86+O28(OH)|AsO4)2] • 23 H2O monoklinBetpakdalit-CaMg är gul, har glas- till hartsglanshårdhet 3½, densitet 2,98 g/cm3, gulaktivit streckfärg. Denna vattenrika kalcium-magnesium-järnarsenat med komplexa molybdatgrupper tillhör betbakdalit-mendozavilit-obradovicitraden. Typlokalitet är Tsumeb Mine i Namibia. I form av finkristallina skorpor har betpakdalit-CaMg även hittats i Sadisdorf i Sachsen och i Elsmore Tin Mine i New South Wales i Australien. I dessa två sistnämnda fyndorter förekommer även betpakdalit-CaCa. Skillnaden behöver dock exakta analyser.
I Tsumeb Mine, på 35 meters sula, hittades betpakdalit-CaMg innesluten av kvarts och djurleit i stora skoroditkristaller i form av genomlysbara kortprismatiska pseudooktaeder <1mm. Betpaktalit-CaMg är spröd och löses sakta upp i utspädd saltsyra.
Esquireit VIII/H.38-62 silikat
Ba[Si6O13] • 7 H2O monoklinEsquireit är färglös till sidenvit, har glas- till pärlemorglans, densitet 2,18 g/cm3, hårdhet ~2, vit streckfärg. Detta vattenhaltiga bariumsilikat med skiktstruktur är släkt med Cymrit. Typfyndplatserna är den namngivande Esquire #1 Claim vid Rush Creek i Fresno County och nordvästsidan av Trumbull Peak i Mariposa County, båda i Kalifornien. I bariumsilikatlinser bildades esquireit vid låga temperaturer som en omvandlingsprodukt från sanbornit, i form av utsträckta, rektangulära lameller upp till 2 millimeter lång. Ytterligare följeslagare är nåligt vit macdonaldit. Esquireit är genomskinlig och lätt skärbar, men spröd.
Möhnit VI/A.8-15 sulfat
(NH4)K2Na[SO4)2 trigonalMöhnit är ljust brun, har glasglans, densitet 2,46 g/cm3, hårdhet 3, vit streckfärg. Detta ammonium-alkalisulfat är NH4-analogen till aphthitalit. Typfyndplatsen är Guanoavlagringen vid Pahellón de Pica nära Chanabaya, i Iquiqueprovinsen, Chile. Här bildar den lätt vattenlösliga möhniten massiva massor och genomlysbara dipyramidala, spjutformade kristaller <1 mm lång, bredvid salmiak, halit, nitratin, natroxalat, chanabayait och joanneumit. Namnet hedrar hobbymineralogen Gerhard Möhn (*1959) från Niedernhausen, Tyskland.
Mössbauerit V/E.3-75
Fe63+[(OH)12|CO3] • 3 H2O trigonalMössbauerit är orange, jordigt matt, har hårdhet 2-3, densitet 2,95 g/cm3, ockergul streckfärg.
Trebeurdenit V/E.3-73
Fe22+Fe43+[(OH)12|CO3] • 3 H2O trigonalTrebeurdenit är grågrön, jordig matt, har hårdhet 1-2, densitet 3,4-3,5 g/cm3, grönaktig vit streckfärg.
Dessa två vattenhaltiga järn-hydroxykarbonate tillhör hydrotalkitgruppen. Ett mycket finkornigt "rostmineral" med stor utbredning i den blågråa leran i tidevattenströmmens område. Typfyndplatsen är Île d´Aval nära Trébeurden i Bretagne, Frankrike. Även den besläktade Fougerit innehåller skapliga andelar av trebeurdenit. Dessutom bildar zinkhaltigfougerit i en del slaggvarpar (t.ex. i Eifel och i Lavrion) fria pseudohexagonala små tavlor och rosettformiga grupper <0,5 mm, som inte oxiderar i luften. Annars omvandlas treboudenir och zinkfri fougerit snabbt till orangefärgad Mössbauerit och till gulbrun limonit. med namnet hedras fysikern och Nobelpristagare Rudolf Mößbauer från München. Han utvecklade Mößbauer-Spektrometrie, en metod att kunna spektrokopisch skilja mellan tvåvärd- och trevärd järn
Oxykalcioromeit, IV/C.16-44 oxid
(Ca,Fe2+,Sb3+,Na)2Sb25+O7 kubiskOxykalcioromeit är rödaktig brun, har glas- till hartsglans, hårdhet 5½-6, densitet 5,39 g/cm3, blekgul streckfärg. Denna järnhaltiga kalcium-antimonoxid tillhör romeitgruppen, och bildar i Buca della Vena Mine nära Stazzema i Aquanische Alpen i Toscana, ytterst små oktaeder <0,1 mm i den malmhaltiga dolomitmarmorn. Följeslagare är bland annat derbylith, cinnabarit, pyrit, kopparkis, hematit och turmalin.
Lapis, årgång 41. Nr. 11 november 2015
Inga nya IMA mineral.
Lapis, årgång 41. Nr. 12 december 2015
Aldridgeit VI/D.19-15 sulfat
(Cd,Ca)(Cu;Zn)4[(OH)3|SO4]2 • 3 H2O monoklinAldridgeit är färglös till blekblå, har glas- till sidenglans, densitet 3,25 g/cm3, hårdhet 3, blåaktigt vit streckfärg. Denna kalcium-zinkhaltiga cadmium-kopparsulfat är Cd- analogen till serpierit. Mineralet härstammar från dagbrottet "Block 14", Broken Hill, New South Wales, Australien. I körtlar i en grundmassa av kvarts, granat och smithsonit bildar aldridgeit, vid sidan av pyromorfit och niedermayerit, nåliga kristallknippen <1 mm. stort. Med namnet hedras hotellägaren Edward Aldridge som vid slutet av 19 hundratalet ägde en av de bästa mineralsamlingar med över 6000 stuffer från Broken Hill, vilka 1909 övertogs av Museum Sydney.
Balestrait, VIII/H.11-11 glimmer
KLi2V5+[O2|Si4O10] monoklinBalestrait är blekt grönaktigt gul, har sidenglans, densitet 2,94 g/cm3 hårdhet 2½-3, vit streckfärg. Denna nya litium-vanadiumglimmer från den gamla mangangruvan Cerchiara, Gambatesa i Italien bildar vid kontakten mellan hematitådror och karbonatådror finbladiga linsformiga anrikningar upp till 2 cm stora. Dessa består av genomlysbara små blad <0,4 mm. Namnet hedrar den italienska hobbysamlaren Corrado Balestra (*1962), som specialiserade sig på liguriska mineral.
Bluebellit, IV/L.2-15 jodid
Cu6[Cl|(OH)10|Jo3] trigonalBluebellit är blåaktigt grön, har diamant- till porzelanglans, (matt), densitet 4,74 g/cm3, hårdhet 1, blekt, streckfärgen är blåaktigt grön.
Denna klorhaltiga hydroxylrika koppar-jodid härstammar från den namngivande Blue Bell Claims (D=skaktet är typlokal) samt från Bird Nest Drift vid Otto Mountain, båda nära Baker, San Bernardino Co i Kalifornien. På sprickor i förkislad hornfels bildar bluebellit mycket finbladiga, skärbara skorpor på murdochit, ytterligare följeslagare är hemimorfit, kalcit och fluorid, mera sällan även dioptas.Ekplexit, II/C.23-15
(Nb,Mo,W)S2 • 3 [(Mg,Al)(OH)2-2,5]
densitet 3,63 g/cm3Kaskasit, II/C.23-16
(Mo,Nb)S2 • 3[(Mg,Al)(OH)2-2,5]
densitet 3,83 g/cm3Manganokaskasit, II/C.23-17 sulfid
(Mo,Nb)S2 • 3 [(Mn,Al)(OH)2-2,5]
densitet 4,09 g/cm3Alla tre är trigonal, järnsvart, metallglans, hårdhet~1, streckfärg svart.
Alla tre niob-molybdenrika sulfiden tillhör valleriitgruppen och härstammar från berget Kaskasnyunchorr, Chibiny-Alkalimassivet, Kolahalvön i Ryssland. Alla tre bildar millimeterstora finbladiga, enbart malmmikroskopiskt urskiljbara och delvis orienterade överväxningar på titanhaltigt pyrrhotin, vid sidan av pyrit, alabandin och edgarit.Namnet ekplexit (grekiskt ékplixi = överraskning) syftar till den exotiska kemiska sammansättningen. Övriga namn syftar till typlokalen och manganhalten.
Miyahisait, VII/B.39-96 fosfat
(Sr,Ca)2Ba3[F|(PO4)3] hexagonalMiyahisait är färglös, har glasglans, densitet 4,51 g/cm3, hårdhet 5, vit streckfärg. Denna högst sällsynta strontium-barium-fosfat, som tillhör apatitgruppen, härstammar från Manganbergverk Shitharai i Saiki, Prefekt Oita, Kyushu i Japan. Miyahisait bildar finkorniga, enbart i tunnslip iakttagbara pseudomorfoser <0,1 mm efter fluorapatit i ett namansilit-rikt skikt i kiselskiffern. Med namnet hedras malmförekomst kunnige professor Michitoshi Miyahisa (1928-1983), som speciellt malmförekomsten i Kyushu utforskade.
Palladosilicid, 1/A.12-05 silicid
Pd2Si hexagonalPalladosilicid är gråvit, har metallglans, densitet 9,6 - 9,7g/cm3. Denna Palladium-silicid är ett nytt grundämne från kromlagerplatsen Kapalagulu i västen Tanzanias, som är typlokalen, och från kromitkroppen UG-2 i Bushveld Complex, Sydafrika. Palladosilicid bildar ytterst små, enbart malmmikroskopiskt urskiljbara inneslutningar (<0,04 mm) i kromitkorn.
Pauloabibit, IV/C.10-58 oxid
NaNbO3 trigonalPauloabibit är rosabrun, har diamantglans, densitet 4,24 g/cm3, vit streckfärg. Denna natrium-nioboxid är polymorf till lueshit. Typlokalen är Jacupiranga-karbonatiten nära Cajati, São Paulo i Brasilien. Pauloabibit bildar i grovkristallin dolomit vid sidan av tochilinit, pyroklor och magnetit skorpor med tavelformiga kristaller upp till 2 millimeter stora, en del sammanväxta med en okänt Ca/Nb-oxid. Med namnet hedras proffessor Paolo Abib Andery (1922-1976), som vid Bergbauakademie São Paulo optimerade anrikningen av karbonatiter, för utvinning av rent apatit-kalcit-koncentrat, som behövdes till framställningen av fosforsyra och cement.
Paradsasvarit, V/C.1-95 karbonat
Zn2[(OH)2|CO3] monoklinParadsasvarit är snövit till gulaktigt beige, glas- till sidenglans, ofta matt, hårdhet 2-3, vit streckfärg. Detta vattenfria, kopparhaltiga zinkkarbonat tillhör gruppen azurit-rosasit ock är Zn-analogen till rosasit. Paradsasvarit härstammar ur med sulfidmalm genomsatta kalcitådror från gamla andesitstenbrottet i Nagy-Lápafö (typlokal), samt i stollgångar i grannskapet i området från Parádsasvár i Mátra-bergskedjan i Ungern.
I körtlar bildar paradsasvarit halvklotformade kristallgrupper upp till 0,2 mm Ø på kalcit. Ytterligare följeslagare är smithsonit, hemimorfit, hydrozinkit, aurichalsit och rosasit. Paradsasvarit bildades under omvandlingen från zinkblände och kopparkis i karbonatrik omgivning.Yancowinnait, VII/C.31-85 arsenat
PbCuAl[AsO4]2 • 2 (H2O,OH) triklinYancowinnait är gulaktigt grön till grön, har glasglans, densitet 5,31 g/cm3, hårdhet 3, gul streckfärg. Detta bly-koppar-aluminium-arsenat tillhör tsumcoritgruppen och härstammar från Kintore-dagbrottet Broken Hill i Yancowinna County, New South Wales i Australien. I en granat-limonitmatrix bildar yancowinnait finbladiga överväxningar på gartrellit, i sällskap med beudantit-segnitit, mimetesit, karminit, agardit-(Y) och klorargyrit.
IMA 1996 IMA 1997 IMA 1998 IMA 1999 IMA 2000 IMA 2001 IMA 2002 IMA 2003 IMA 2004 IMA 2005 IMA 2006 IMA 2007 IMA 2008 IMA 2009
IMA 2010 IMA 2011 IMA 2011 IMA 2012 IMA 2013 IMA 2014 IMA 2015 IMA 2016 IMA 2017 IMA 2018 IMA 2019 IMA 2020 IMA 2021 IMA 2022
IMA 2023
©2001-