Fredag den 30:e Maj

Dagen för årets stora begivenhets början; vår helgresa till järnmalmsgruvorna på Utö, kalkbrottet i Stora Vika, och den berömda Ytterby-gruvan i Vaxholm.
Vi var 12 stycken som begav oss.
Vid 9-tiden sammanstrålade 5 av oss; Christer, Tomas, undertecknad, Sven och Gusten.
I två bilar styrde vi söderut i strålande sommarväder.
På vår väg tänkte vi pressa in två besök på intressanta ställen.
Först Stakholmen; det gamla nedlagda kvartsitbrottet som är unik fyndplats för prismatin, men även har fina kondrodit-kristaller, samt kordierit och sillimanit.
Sorgligt igenväxt var platsen, och vi fick pressa oss igenom tät sly för att finna varpen, där myggen genast gick till attack.
Det andra besöket var planerat till Garpenbergs bly- och zinkgruva.
Tomas hade bokat besöksguide, men vi höll på att missa tiden, och eftersom det var fredag eftermiddag var det mest på nåder vår guide ställde upp på att släppa in oss till varpen.
Väl där hittade vi fina stuffer av blyglans, zinkblände, olika varianter av fluorit, samt mullmalm.
Mycket fint till kommande stenlotterier.
Vi hade tur att komma åt dessa, eftersom vi var sista besöksgruppen som kunde komma in utan att erlägga avgift.
I den ljusa sommarkvällen kom vi sent fram till Nynäshamn och Knicksta Camping, där vårt vandrarhem låg.

Lördag den 31:a Maj

Återigen en solig dag.
Vi samlade ihop oss, och körde i karavan till färjeläget för sjöresan till Utö.

På färjan sammanstrålade vi med Lars Gustavsson, vår guide för dagen; en kunnig mineralog som ägnat Utö´s berggrund och mineral mycket tid genom åren.

Vi landade, och vår första anhalt på Utö var Gruvmuseet där vi fick en expose´av gruvdriften och en rikhaltig mineralsamling.
Därpå vandrade vi längs Nyköpingsgruvans stängsel på östra sidan, rundade södra ändan, och hamnade på en jätte-varp där vi kunde vänta oss fynd av det mesta som förekommer på Utö.
Exempelvis hittade undertecknad grön turmalin; millimetertjocka kristaller i stråligt aggregat, och Christer fann mikroskopiska millarit-kristaller.
Solen stekte oss, men det fanns några stormpinade tallar att söka skugga under mellan varven

När alla var nöjda med avsöket, gick vi under Gustavssons ledning till en litiumpegmatit belägen c:a 50 meter åt sydost om Nyköpingsgruvan, där vi ur varpen kunde knacka fram vad han hjälpte oss identifiera som spodumen, petalit och amblygonit i mer eller mindre omvandlade faser.
Karin gjorde ett vackert fynd av kassiterit; ett par kristaller i en stuff; varav den ena visade en starkt glänsande triangulär yta.
Besöket led mot sitt slut, och vi återvände längs slingan till Gruvmuseet.
Den fridlysta dolomitmarmorn ”Grundbergshällen ” som låg bara c:a 200 meter därifrån besöktes givetvis. Där fick vi se litiumrik skär/rosa turmalin.
Tungt lastade med stuffer från varparna klättrade vi på färjan tillbaks.
Väl i hamn, och före avfärden från parkeringen, tackade vi Lars för en givande guidning med en Alnö-stenlåda som Christer komponerat ur sin samling, samt inbjöd honom till vår gemensamma middag.
Efter hemkomst till vandrarhemmet, välbehövlig tvagning och utpustning, gick vi ner till hamnen där vår restaurang låg, och avnjöt en läcker middag från valfri meny.

Söndag den 1:a Juni

Nu skulle Stora Vika och Ytterö besökas.
Vi samlades vid infarten till det gamla kalkbrottet, och vår guide Bertil Otter berättade om dess historia.
Sedan gick vi en låååång uppförsbacke till det numera vattenfyllda dagbrottet, som med sin vithet stack oss i ögonen.
Det gnistrande solskenet och den 30-gradiga värmen gjorde inte saken bättre.
Vi befann oss i den norra delen av brottet, där vi kunde finna vacker blå apatit i form av rundade korn, samt ljusblå/lila spinell och svarta titanit-kristaller i den vita urkalkstenen.
Mot bättre vetande i värmen, gjorde Christer, Tomas och undertecknad, tillsammans med vår guide, ett impulsivt, snabbt beslutat, besök till södra delen av brottet med dess pegmatit som innehåller bl.a. fergusonit, allanit, beryll, och kolumbit.
På vägen dit, längs västra kanten, vandrade vi genom ett formligt hav av gullvivor; en mäktigt vacker syn.

Med ömma stövel-fötter samlades vi åter, och avtackade Beril Otter med Alnö.stenlåda och en flaska läskande dryck.
Nu styrdes kosan mot Vaxholm och Ytterö, där Ytterby-gruvan ligger.
Bl.a. grundämnena yttrium(Y), terbium(Tb), och ytterbium(Yb) har här sin ursprungslokal.
Gruvan drevs för kvartsbrytning ur en pegmatit.
Efter en knepig orientering på Ytterö´s småvägar hittade vi alla med hjälp av vägskyltar och mobiltelefoner fram till Ytterby-gruvan, där vår guide Katarina Widgren väntade.

Hon visade oss gruvfogdens ly, som stod inför en ytterst nödvändig renovering, och berättade om gruvans och gruvarbetarnas historia, samt visade oss gruvans ingång som numera är förseglad med betong.
På pegmatitbergartens väggar vid ingången kunde vi se de radioaktiva mineralernas sprängkraft i form av sprickor i stjärnmönster.
På den fridlysta varpen kunde vi här och där se de radioaktiva mineralkristallerna inväxta i kvarts mellan skikt av svart glimmer. 

Som avslutning på besöket begav vi oss upp på toppen av berget, varifrån vi fick en hänförande utsikt över Vaxholmsarkipelagen och det rika båtlivet.
Även vår guide här i Ytterby förärades en Alnö-stenlåda.
Nu gällde hemfärd, och vi skiljdes åt med den enhälliga åsikten att det varit en lyckad resa.

Text : Jens Vikström

Bild : Tomas Binett

©2001- GeoNord