Sjögruvan, Grythyttan, Örebro län, Sverige

Vägbeskrivning

Sjögruvans manganförekomst är belägen på södra stranden av sjön Halvtron, ca 5 km SO Grythyttan, i Grythytte socken i Örebro län.

Historik

Gruvan, som är mycket liten, är bruten på några mindre malmkroppar. Mineralsammansättningen är av s.k. Långbantyp. Sjögruvan som började brytas på järnmalm redan år 1643, nämndes i relationerna åren 1673 och 1698, och år 1697 konstaterades att gruvan var 4,5 m djup, "men malmstrecket är intaget av sjön så att den till ingen nytta kan brukas". Gruvan omnämndes sedan ytterligare en gång under 1700-talet, men övergavs sedan förmodligen helt för att "återupptäckas" av LJ Igelström på 1860-talet. Gruvan bröts en tid av Igelström, mest på de sällsynta mineral som han upptäckte där. Under åren 1886-1889 utvanns 303 ton Mn-malm och 85 ton Fe-malm. Sammanlagt beräknas gruvan ha gett ca 200 ton Fe-malm. Gruvan var när den övergavs 16 m djup. Malmerna låg i en dolomitisk kalksten; Fe-malmen utgjordes av hematit och Mn-malmen av hausmannit, braunit och rodonit. En diamantborrning utfördes år 1938 och man fann då det fyndiga lagret på större djup, men malmen var för liten för att vara brytvärd.

Lars Johan Igelström

I litteraturen förekommer mineral med konstiga namn från Sjögruvan. De flesta av dessa upptäcktes, analyserades och namngavs av Lars Johan Igelström i slutet av 1800-talet i samband med att han drev Sjögruvan (1886-1889). Igelström var en duktig mineralog och en hängiven entusiast. Han var bosatt under senare delen av sitt liv på en avlägset liggande bondgård i trakten av Sunnemo i Värmland och där hemma utförde han sina kemiska analyser under primitiva förhållanden. Flera av de av honom namngivna mineralen har vid nya undersökningar visat sig vara redan kända mineral eller blandningar av sådana. Bl a gjorde professor Paul B. Moore i samband med sin stora Långbanundersökning på Riksmuseet 1970 en del nya analyser av Igelströms sjögruvemineral och här följer en sammanställning av hans resultat.

Igelströms mineralnamn

Moores analysresultat

Arseniodialytit

Hausmannit

Arsoniopleit

Caryinit

Basiliit

Hausmannit + feitknechtit

Chloroarsenian

Allaktit

Ferrostibian

Långbanit

Hematostibiit

Catoptrit

Lamprostibian

Melanostibit

Magnetostibian

Jakobsit

Melanostibian

Melanostibit

Neotostibian

Hausmannit + feitknechitit

Retinostibian

Welinit

Rhodoarsenian

Rodonit

Sjögruvit

Caryinit

Pleonectit

Hedyfan

Tefroit

Knebelit

Pleurasit

Sarkinit

Pyrrhoarsenit

Berzeliit

Andra mineral namngivna av Igelström som Xanthoarsenit, Polyarsenit, Stibiatil, Epigenit, Neotesit, Chondrostibian, Elfstorpit är idag ogiltiga

Mineral kända från Sjögruvan

ALLAKTIT, röd
ANDRADIT, mörkbrun
BARYT, vit
BERZELIIT, gul
BIOTIT, brunsvart
BLY, blygrå
BRAUNIT, svart
BUSTAMIT, brunröd
KARYINIT, brunröd
KATOPTRIT, svart
CERUSSIT, gråvit
DIOPSID, mörkgrön
DOLOMIT, vit
EPIDOT, grön
FEITKNECHTIT, brunsvart
FLOGOPIT, brun
FRIEDELIT, röd
HAUSMANNIT, gråsvart
HEDYPHAN, gråvit
HEMATIT, stålgrå
INESIT, brun
KUTNOHORIT, ljusröd
LÅNGBANIT, svart
MAGNETIT, svart
MALAKIT, grön
MANGANBERZELIIT, rödgul
MANGANIT, svart
MELANOSTIBIT, svart, kan lätt förväxlas med hematit; mycket sällsynt
MUSKOVIT, färglös
PIEMONTIT, brunröd
PYRIT, gul
PYROCHROIT, vit, mörknar mycket snabb i luft
RICHTERIT, gulgrön
RHODONIT, röd-rosa
SARKINIT, röd
"SCHEFFERIT" (=ÄGIRIN), brun
SERPENTIN (mineralgrupp), gröngul
SILLIMANIT, vit
SPESSARTIN, röd-gul-brun
TALK, grågrön
TEFROIT, grå
TREMOLIT, grågrön
ZINKBLÄNDE, brunsvart
ÖREBROIT, brun

Fyndortsbeskrivning, (BGS 142 (1979) IJ m.fl.) har varit grundmaterial för ovanstående sammanställning.

Litteratur

Sundius, N: Grythyttefältets geologi. SGU ser C 312 (1923).
Tegengren, FR: Sveriges ädlare malmer och bergverk. SGU ser Ca 17 (1924).
Geijer, P och Magnusson, NH: De mellansvenska järnmalmernas geologi. SGU ser Ca 35 (1944).
Wilke, H-J: Mineralfundstellen in Skandinavien. München, 1976.
Moore, PB: Mineralogy and Chemistry of Långban-type Deposits in Bergslagen, Sweden. Min Rec 1(1970):4. Fyndortsbeskrivning, BGS 142 (1979) IJ m.fl.